Racystar kennel Fodervärd Hundarna Om uppväxt Bokning Prylbod Hundar till salu Valpar Duvor till salu Foto Om Nyheter Besöka oss?

Duvor Isländsk fårhund Grönlandshund Leonberger Schäfer Fotoalbum

Första året för företaget
Racystar AB startades i November 2017, här följer en kort första årsberättelse

Tanken var att starta bolaget tilsammans med ett par som bor i en grannby. Vi smidde planer och allt såg bra ut. Detta började ca två år innan företaget startades. Vilken tur att jag inte skrev in dom i företaget...

De fick med sig fyra av mina hundgårdar hem för vi skulle dela lite på hundarna. En grönlandshund tik och senare en hane fick dom ha på foder. En schäfer tik likaså på avtal. Fler hundar fick dom hem efter hand. Grönlandshundarna har dom tagit flera kullar på, jag har inte ens sett valparna. De är vuxna nu. Detta innebär såklart en inkomstförlust samt även en förlust av vissa blodslinjer som nu är borta för mig för alltid.

De skulle hjälpa mig att snickra upp nya hundgårdar senare när jag skaffat nytt nät och virke. Numera ligger allt i spillror där borta för hjälp att forsla bort det gamla fick jag inte trots att de lovade mig detta. Någon hjälp att sätta upp gårdarna fick jag inte heller. De fick två bilar av mig när jag köpte min nya pickup til hundarna. Min gamla hundbil, en större SUV samt en liten buss fick dom. Dessa två bilar sitter jag i dag med en jätteskuld hos trafikförsäkringsföreningen på för att jag var dum nog att låta dom skicka pappren på ägerbytet, vilket inte gjordes på bra länge. Jag sa själv upp försäkringen på bilarna samma dag de hämtades för att inte dra på mig onödiga kostnader. Skulden är närmare 100 000 kr.

Tiden kom när min schäfer fick valpar hos fodervärden, tolv stycken. Jag fick se min kull först när de var 12 veckor gamla!! Jag hade då blivit förbannad flera gånger över hur jag behandlades och varit dum nog att förlåta och försöka igen. Fem av valparna stannade hos dom, en som ersättning för att dom haft kullen (!). Resten skulle vi samarbeta om, både ev avel samt möjlig träning och försäljning som tjänstehundar. Jag har inte fått ens SE tikarna i denna kull (2 st) som dom har, mer än vid ett tilfälle!! Än mindre röntga dom eller mentalbeskriva dom. INGEN är HD röntgad eller mentalbeskriven av de som är kvar hos dom och lär väl inte bli det heller. Inte bra för kullens index kan jag lova. Gissa om jag är besviken på detta! Och med tanke på att tikarna inte är tillgängliga för avel så är det mycket pengar och hundar från mina blodslinjer som är borta.

Min häftiga tik Dagmar som jag satte ut på foderavtal och som fick sina valpar hos fodervärden mot min vilja, varav bara delar ur kullen kunnat räddas ut till hem som velat arbeta med dom, röntga dom och vidhålla våra avtal

1003073-174.jpg

Denna dunderförlust skapade ringar på vattnet och gjorde mitt första år väldigt tufft. Att det över huvud taget gått att rädda det som finns är ett under. Jag har fått sälja hundar som inte alls skulle vara till salu samt således tappat än mer valpar. Och valpar måste en kennel ha för att det ska gå bra. Då jag har en relativt liten uppfödning där jag siktar på hög kvalitet så sitter jag ju inte med en uppsjö av avelsdjur heller.

Mitt i detta drabbades gården av en brand. Ett uthus med tre delar brann upp. En del var hönshus med duvor, höns och vaktlar. En del var utedass och en del var förvaring. Allt brann upp och inget ersattes av försäkringsbolaget, jag bytte bolag... Branden startade i en eltransformator till en ljusslinga som inköptes för att ljusslingor anses som mindre brandafliga!

Alla fåglar kunde osannolikt nog räddas!

IMG_0389.JPG

Kennelns första år skulle ju finansieras av dessa hundar och valpar efter dom, men jag förlorade i runda drag ca 80% av hela mitt startkapital i både pengar och avelsmaterial till samma personer.. utöver det nästan allt resterande, för att kunna rädda ekonomin löpande. Jag har bara kunnat plocka ihop lite spillror här och var av mitt avelsmaterial för att kunna fortsätta. Det kostar ju också, HD/ED röntgen ett par tusen pr hund, LPN test ett par tusen till, MH, ögonlysning osv osv...

Under denna kritiska tiden har jag förlorat flera foderhundar som jag under värsta perioden inte fått röntgat heller.

Men nu så har det äntligen kommit valpar... En ljuvlig kull med leonberger från mina gamla blodlinjer. En riktig gammel-hane (Juvelen) fick bli pappan och således räddades linjer som annars skulle gått förlorade för alltid. Det blev till och med två kullar efter honom med två av mina leonberger tikar. Mentalt stabila med sund exteriör. Inga av dom där problemen som leonberger i dag har som exempelvis hängande ögonlock, sorgekanter runt ögonen, hängläppar, svankiga ryggar, stela raka bakben eller krokiga ben. Islandshunden fick bara en valp (när jag som mest behövde ha valpar) men vi testar igen. Denna lilla dam (Pandra) hämtade jag i Schweitz och hon bär nytt blod för landet. Ska bli så kul att få något efter henne att tävla med!

Schäfervalpar har det nyliget blivit också, Mriya har fått nio valpar med "Lusen" Djurlöfs Lille Lucifer. Spännande blodslinjer för den som gillar mentalavel! Hennes kull skulle kommit förra löpet men jag var EN dag för sen att få ihop pengar till MH, SÅ knapert var det efter smällen jag fick av dom som jag skulle startat kenneln med. Jag fick sälja hennes syster för att kunna lösa det men det var som sagt för sent. Men nu är dom här... ett halvår försenat. Och vilka planer och drömmar man har för dom. Fodervärd behövs men jag lär nog vara ganska petig med vilka som får ta hand om någon av dom.

En personlig tragedi slog dessutom undan benen på mig ett tag, och som råga på det så blev jag väldigt sjuk. En riktigt lurig nack-inflammation och på det en rejäl bältros samtidigt!. Jag var nog ganska uppgiven för min kropp la av en längre tid. Läkarna sa att du måste nog vilja leva om det där ska gå bra. Därav det mindre hundantalet för att kunna hinna med och orka. Tur jag fick lite hjälp här och där, tack! Det var tack vare hundarna dock som jag kom tillbaka. Kanske lite bitter, kanske lite misstänksam och en smula förändrad. Men jag har kämpat mig fram genom allt detta och nu känns det som att det kanske kan få gå bra?

 Lite historia

Kennelns startades 1989 med kennelnamanet Qantharide.

Det var i första hand draghundar och brukshundar som fanns på kenneln och drömmen var att kunna få ha kenneln som yrke.

Men så blev det inte förrän slutet av 2017. Då registrerades bolaget, men så är det ju en lång väg till att det blir etablerat. Mycket man ska lära sig och smygstart känns tryggt.

När jag startade kenneln satt jag egentligen i en väldigt dålig situation eftersom jag befann mig i en form av mildare husarrest. Tidvis blev mitt liv helt avstängt eftersom jag inte fick prata med folk, åka någonstans, ta körkort, utbilda mig etc. I perioder luckrades detta upp så jag fick prata med folk men fick stryk när vi kom hem för vad jag sagt eftersom jag ofta uttryckte min längtan till ett bättre liv. Ensam fick jag inte prata med någon. Det hela förvärrades när jag sedan försökte ta mig ur detta på allvar. Jag kommer att skriva en detaljerad berättelse om detta med tiden.

Myndigheterna var inte direkt hjälpsamma. Jag sökte verkligen förtvivlat överallt där jag trodde det fanns hjälp att få. Men jag stötte på en hel del hån och dåligt bemötande som knäckte mig tillräckligt för att ge upp. Jag kämpade med detta elände mellan 1987 och 1996. Om det inte funnits en och annan normal och seriös här och var i mina myndighetskontakter så vet jag inte hur det gått väl. Det här och mina svåra sömnproblem har förstört mitt liv. Men jag är ändå tacksam för att jag inte hamnade som en "medlem" i den grupp som mot min vilja mer eller mindre bodde på gården som jag hyrde. Det var allvarligt läge med kriminalitet, narkotika och allt vidrigt man kan tänka sig. Polis, övervakare och alla möjliga myndigheter tyckte det var helt okej att "gänget" bodde och "arbetade" på min gård eller kennel. Men själv fick jag ingen hjälp att bygga ett vettigt liv, inte ens ersättning för att kenneln utnyttjades som "arbetsplats" åt dessa människor som ju såklart inte gjorde någon nytta. Hundar stals, såldes och dräptes utan att myndigheter ville hjälpa mig att sätta stop. Jag gick utan pengar i så långa perioder som elva månader och åt det naturen gav samt den gratis hundmat jag på den tiden fick tag på. Fin mat men bara kött/slaktavfall. Andra kennelinnehavare ville också gärna ha av det fina köttet jag fick tag på så då körde dom villigt med sina bilar så vi alla fick av detta. På så vis kunde jag rädda mitt liv och hundarna. Ja dom hundar som överlevde gängets påhitt med jämna mellanrum.

Det känns som ett under att jag överlevt allt detta. Det har dock gjort att jag i dag känner mig väldigt tacksam trots allt

Mina stora intressen i livet har varit friluftsliv (van att bo i tält), foto, genetik, hundsport, flyg och fåglar. Jag lever ett liv med höga moralnormer och vill helst bara ha vänner som har samma syn på ärlighet som jag

dna31-4.jpg

©Racystar AB | Marum Laxdiket, Skara mail@racystar.com